Att läsa Proust 2010

Jag tänkte läsa Proust "På spaning efter den tid som flytt". Det gick inte. Jobbet kom emellan, och fritiden, och måltiderna, träningen och städningen, och supandet, pratandet, tittandet, fixandet.

Jag skrev in Proust i min kalender – avsatte tid – men kom aldrig längre än första sidan. Tanken for. Jag bryggde kaffe, diskade en gaffel, sorterade ett mjölkpaket, vattnade en blomma, läste en artikel, lyssnade på ekot, knäppte på tv:n.

Tre timmar senare – läggdags. Nästa dag – samma sak.

Det gick en vecka - två - en månad - fem år. Jag jobbade, köpte kläder, gick på bio, drack massor med öl, rodde roddmaskin, lyfte skrot, sprang mellan möten, andades djupt på tunnelbanan (ingen panik, du kommer att fixa det, lugn, lugn), rusade genom spärrarna, knattrade på datorn, pratade i telefonen, smsade med stelfrusna fingrar, drack en kopp automatkaffe, en påtår automatkaffe, en tretår automatkaffe.

Om natten vred jag mig som en mask på en metkrok.

I väskan låg första delen, "Swanns värld". Lugn, stum, onåbar. En gång tog jag upp den på tunnelbanan. Men stoppade ner den igen lika snabbt. Skämdes nästan över tanken.

Hur ska vi mötas, du och jag, Marcel? Jag vet ärligt talat inte hur det ska gå till. När jag håller den första delen av din romanserie i min hand förstår jag att jag redan tappat greppet. Jag tumlar runt i en strid ström av skittankar och skitdrömmar. Snabba fixar av konsumtionsknark - lugnande, bedövande. Tankens konturer suddas i accelerationen, min perception slipas ner - jag blir allt dövare, allt blindare, allt mera beroende.

En dag kanske jag vaknar upp och har köpt en bil! Herregud!

Eftersom vi inte hinner tänka får minnet inget fäste. På så vis härskar glömskan. Och verkan triumferar.

Samhällsstrukturerna arbetar mot Proust. De arbetar mot tiden det tar att läsa Proust, de arbetar mot verkets vulgära längd, dess oförmåga att inordna sig, dess improduktivitet, dess övermåtta, allvar, sensibilitet.

Därför är Proust subversiv, revolutionär. Att läsa Proust är en motståndshandling. Att läsa Proust är en högljudd protest, i all sin stillsamhet.

Att läsa Proust är aktivt ickevåld.

Det finns ett ord på engelska som är ganska träffande i det här sammanhanget: procrastination – typ förhalning, fördröjning (existentiellt). Med Proust, eftertanke, allvar, analys, kritik och fördjupning startar jag en motståndsrörelse i mitt eget liv - anti-procrastination.

Under 2010 ska jag läsa Marcel Prousts romanserie "På spaning efter den tid som flytt". Ni kan följa projektet här.

Det är en kamp mot en tid som konsumerar mig, dig och alla våra drömmar. Det är en kamp för en bättre värld. Det är en kamp mot kvalen.

Upp till kamp!