Jag tänkte läsa Proust "På spaning efter den tid som flytt". Det gick inte. Jobbet kom emellan, och fritiden, och måltiderna, träningen och städningen, och supandet, pratandet, tittandet, fixandet.
Jag skrev in Proust i min kalender – avsatte tid – men kom aldrig längre än första sidan. Tanken for. Jag bryggde kaffe, diskade en gaffel, sorterade ett mjölkpaket, vattnade en blomma, läste en artikel, lyssnade på ekot, knäppte på tv:n.
Tre timmar senare – läggdags. Nästa dag – samma sak.
Det gick en vecka - två - en månad - fem år. Jag jobbade, köpte kläder, gick på bio, drack massor med öl, rodde roddmaskin, lyfte skrot, sprang mellan möten, andades djupt på tunnelbanan (ingen panik, du kommer att fixa det, lugn, lugn), rusade genom spärrarna, knattrade på datorn, pratade i telefonen, smsade med stelfrusna fingrar, drack en kopp automatkaffe, en påtår automatkaffe, en tretår automatkaffe.
Om natten vred jag mig som en mask på en metkrok.
I väskan låg första delen, "Swanns värld". Lugn, stum, onåbar. En gång tog jag upp den på tunnelbanan. Men stoppade ner den igen lika snabbt. Skämdes nästan över tanken.
Hur ska vi mötas, du och jag, Marcel? Jag vet ärligt talat inte hur det ska gå till. När jag håller den första delen av din romanserie i min hand förstår jag att jag redan tappat greppet. Jag tumlar runt i en strid ström av skittankar och skitdrömmar. Snabba fixar av konsumtionsknark - lugnande, bedövande. Tankens konturer suddas i accelerationen, min perception slipas ner - jag blir allt dövare, allt blindare, allt mera beroende.
En dag kanske jag vaknar upp och har köpt en bil! Herregud!
Eftersom vi inte hinner tänka får minnet inget fäste. På så vis härskar glömskan. Och verkan triumferar.
Samhällsstrukturerna arbetar mot Proust. De arbetar mot tiden det tar att läsa Proust, de arbetar mot verkets vulgära längd, dess oförmåga att inordna sig, dess improduktivitet, dess övermåtta, allvar, sensibilitet.
Därför är Proust subversiv, revolutionär. Att läsa Proust är en motståndshandling. Att läsa Proust är en högljudd protest, i all sin stillsamhet.
Att läsa Proust är aktivt ickevåld.
Det finns ett ord på engelska som är ganska träffande i det här sammanhanget: procrastination – typ förhalning, fördröjning (existentiellt). Med Proust, eftertanke, allvar, analys, kritik och fördjupning startar jag en motståndsrörelse i mitt eget liv - anti-procrastination.
Under 2010 ska jag läsa Marcel Prousts romanserie "På spaning efter den tid som flytt". Ni kan följa projektet här.
Det är en kamp mot en tid som konsumerar mig, dig och alla våra drömmar. Det är en kamp för en bättre värld. Det är en kamp mot kvalen.
Upp till kamp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mina Proust-böcker ståt också där de står. Det är sällan de ens förflyttas från tanke till handväskan.
SvaraRaderaDå får du damma av dem och börja läsa nu tillsammans med mig.
SvaraRaderaHmm, jag ska tänka lite på det tror jag...
SvaraRaderaJa, äntligen! Grymt! Jag ger dig allt stöd min svaga kontur har att uppbåda till ditt korståg mot procrastinationen! Du för en viktig kamp, må ditt exempel bli ett inspirerande prejudikat i vår tids patologiska uppskjutande av morgondagen. Kraaaam / Romeo 11
SvaraRaderaMitt hopp är utan kontur, ty det är ändlöst. Jag hoppas inget mindre än att mitt "inspirerande prejudikat" blir katalysatorn, och Proust murbräckan, i brytandet av dagens förlamande och förgörande konsensus.
SvaraRadera"Om natten vred jag mig som en mask på en metkrok."
SvaraRaderaDen tar jag med mig i livet!
/ pysse
Hur man kan bli sugen på att läsa just Proust av detta är ju något oförståeligt. Men ändock måste jag erkänna att jag blir lite lockad. Jag har trots en mycket förlängd bokslukarålder aldrig försökt. Men kanske kanske.
SvaraRaderaSåg nu vilken rolig formulering det är här nedanför; "din kommentar kommer att synas efter att den är godkänd" jag fick först inte alls ihop att du först skulle godkänna kommentarerna för att sedan syna dem men sen gick det upp ett ljus...
SvaraRaderaJonna: först godkänner jag bara kommentarerna, snabbt som fan, utan att läsa (blundar helst). Sen synar jag de in i minsta konjunktion (vad nu det är).
SvaraRaderaOch varför man ska läsa Proust: jo, det kommer att förändra ditt liv. Kom igen, läs med mig. (Jag har ännu inte börjat)
Jag noterar att senaste kommentaren var den 10:e februari. Vad har hänt Mixo? Jag förstår att du måste ha läst mycket nu, men varför har du inte skrivit? Din blogg har blivit stor här i Asien. Det är ungefär som Meja (Du vet "its all about the money [...] dumdumdudillidum", typ).
SvaraRaderaNästa vecka åker jag till Tokyo. Jag tror att du är ännu större där. Det finns tydligen hela Mixoläserproustkvarter med attiraljer och mangafilmer och typ allt. Om du inte skriver snart kommer många pandatårar fällas. Skriv Mixo! Tänk på att det är en hel värld som du skriver för!